Öppen gemenskap, bokredigering och vernissage

Mötet med revisorn gick bra. Nu håller jag på och förbereder mig inför tre olika saker. Det första är Öppen gemenskap i Ansgarskyrkan i Linköping den 9 maj 14:00-16:00 när jag ska prata om Hon verkar vara mycket ensam. Jag har egentligen förberett mig inför det sedan januari när jag skrev ihop det första manuset till vad jag ska säga, men jag blev inte nöjd med det manuset så nu försöker jag att få ihop ett nytt som känns bättre. Det är svårt att få till ett manus som känns riktigt bra när jag inte trivs med muntliga framträdanden. Nåja, Gud kommer att hjälpa mig så att jag klarar av det. Jag ska inte prata i två timmar heller. Det är gudstjänst och fika också.

Det andra som jag förbereder mig inför är redigeringen och korrekturläsningen av Detta resulterade ofta i oro och gråt. Det arbetet börjar när jag får ett mejl från min förläggare och manuset är genomläst och kommenterat. Det kan bli när som helst nu. Beräknad start är nämligen i slutet av april och början av maj.

Det tredje som jag förbereder mig inför är vernissagen och utställningen med den dagliga verksamheten Glädjekällan Design som Medborgarskolan har. En gång i veckan arbetar jag med mina bidrag till utställningen. Det är en ny upplevelse för mig att ägna mig åt konsthantverk. Jag har inte så många erfarenheter av att känna mig konstnärlig och kreativ när det gäller att skapa med händerna. Den nedsatta finmotoriken och de exekutiva funktionerna brukar begränsa mitt konstnärliga arbete. I skolan fick jag dessutom lära mig att det gällde att göra rätt och att detaljerna var viktiga. Det fick inte bli fel och det skulle bli så perfekt som möjligt. Var det riktigt bra så kunde det visas upp utanför lektionssalen. Jag hade inte förutsättningar för att lyckas i den miljön. Så jag har aldrig sett mig själv som konstnärlig. Kreativitet har jag, men inte händighet. Det var en slump att jag gick på Öppet hus på Glädjekällan Design https://www.medborgarskolan.se/arbetsliv/daglig-verksamhet/ och insåg att här fanns det en möjlighet för mig också att ägna mig åt skapande. För där behöver jag inte jämföra mig med någon annan och det som jag gör behöver inte bli rätt eller perfekt. Jag gör det som jag vill och kan och det som jag inte klarar av ber jag om hjälp med. På det viset kan jag också få lyckas och skapa på samma villkor som alla andra. Det stärker självkänslan. Den 23 maj är vernissagen 11:00-13:00 på Linköpings stadsbibliotek och utställningen pågår till 30 juni.

På tal om utställningar så var Hon verkar vara mycket ensam med på en utställning på Linköpings stadsbibliotek i samband med Världsautismdagen. Jag var inte där, men jag fick bildbevis från utställningen av en kompis. Det var roligt att boken var med på utställningen och gjorde sitt jobb med att sprida kunskap om funktionsnedsättningen.

Glad Påsk och Världsautismdag 2018

Det är lätt att bli dagvill när det är storhelg och röda dagar som gör veckan kortare och helgen längre. Imorse visste jag att det var måndag och annandag påsk. På förmiddagen blev jag också påmind om att det var Världsautismdagen. Det kändes lite pinsamt att jag hade glömt bort det på morgonen. Det är dock lättare att komma ihåg dagar som man har firat under flera år och jag har bara firat Världsautismdagen sedan 2011 till skillnad från storhelgerna som jag har firat varje år. Jag har heller inga bestämda traditioner eller rutiner för hur jag ska fira Världsautismdagen och då blir det ännu svårare att komma ihåg den eftersom jag inte har någonting speciellt som jag kan förknippa med den. Syftet med dagen är att sprida kunskap om autism och öka medvetenheten. Precis det som jag förhoppningsvis bidrar till att göra med min självbiografi. Ett sätt att fira dagen på är att läsa en bok om någon diagnos som ingår i autismspektrumet. Min bok till exempel. Hon verkar vara mycket ensam. Då får man kunskap om hur det kan vara att leva med Aspergers syndrom utan att veta om det. #honverkarvaramycketensam

Förra Världsautismdagen så hade jag ingen aning om att den första delen av självbiografin skulle vara utgiven ett år senare. I år vet jag dock att nästa Världsautismdag så kommer även den andra delen av självbiografin att vara utgiven. Det är en häftig känsla. Jag kommer att ha klarat av målet med min dagliga verksamhet hos Autism- och Aspergerföreningen i Östergötland. Det där målet som kändes så avlägset när jag började att skriva 2012 att det kanske aldrig skulle kunna uppnås. Det första delmålet är uppnått. Den första delen av självbiografin är utgiven. Jag har fått uppleva hur det är att bli intervjuad, medverka på Östergötlands bokmässa TellUs, att signera böcker, sälja dem, få se dem recenserade, se att biblioteken köper in dem och att de lånas ut. Det är fantastiskt. Det är nervöst också. Jag kan inte längre deklarera på egen hand utan måste ta hjälp av en revisor som kan alla krångliga regler om hobbyverksamhet och skatt och sociala avgifter och sådant. Det kommer att kännas skönt när deklarationen är gjord och jag vet att jag klarade av att göra den med stöd och hjälp. Rädslan för att inte klara av den ekonomiska delen med försäljningen och redovisningen har plågat mig, men än så länge har rädslan inte vunnit över mig. Jag har klarat av försäljningen och jag ska klara av deklarationen också. Det är många som behöver hjälp för att klara av deklarationen så jag behöver inte känna mig ensam. Om ett år vet jag precis hur det fungerar att deklarera med hjälp av revisorn och jag vet också hur det känns att ge ut den andra delen av självbiografin och att medverka på Bokmässan i Göteborg. Det är en spännande och rolig upplevelse att få vara författare även om det är stressigt också. Jag skulle inte klara av att vara en yrkesverksam författare. Det är precis att jag orkar med att vara en hobbyförfattare. Det blir skönt när skrivandet återgår till att vara ett intresse igen och jag kan deklarera ensam igen.