Öppen gemenskap – Lena Petersson

Jag är väldigt trött efter att ha pratat om vägen till självbiografin och Hon verkar vara mycket ensam på Öppen gemenskap. Det är svårt att beskriva vidden av tröttheten. Jag skulle äta falukorv till kvällsmat. Det var nära att jag bara hade skurit av ändarna med snöret på och sedan lagt in brödkniven i diskmaskinen och startat den. Lyckligtvis hann jag komma på att jag behövde kniven för att kunna skära av korvskinnet på resten av korven och dela upp den innan jag kunde äta av den. Jag brukar komma ihåg att ta av skinnet och dela upp korven innan jag äter den, men nu är jag som sagt väldigt trött efter att ha pratat inför folk och då fungerar mina nedsatta exekutiva funktioner ännu sämre än vanligt. Jag glömmer bort sådant som jag brukar komma ihåg när jag har gott om energi. Sommarvärmen tar också på krafterna. Jag försöker att kompensera med vätskeersättning i vattenflaskan. Det hjälpte mig igenom Öppen gemenskap. Jag kommer att sova bättre inatt nu när anspänningen har släppt. Jag har varit nervös inför mitt framträdande i flera månader. Så pass nervös att jag har övervägt att ställa in min medverkan, men det förmådde jag inte göra. Det var tur att mikrofonen tålde min andedräkt även efter det att jag hade druckit av vattnet. För jag var så nära mikrofonen att jag kände metallen mot läpparna. Precis som om jag skulle kunna svälja den när som helst. Det blir så när jag inte orkar att hålla i handmikrofonen så länge och inte klarar av att ha en mikrofonmygga runt huvudet. Då får jag ”pussas” med mikrofonen medan den sitter i stativet istället. Jag blir alltid lika överväldigad av kärleken som jag får av mina läsare. Tack.

Mötet med revisorn gick bra. Nu håller jag på och förbereder mig inför tre olika saker. Det första är Öppen gemenskap i Ansgarskyrkan i Linköping den 9 maj 14:00-16:00 när jag ska prata om Hon verkar vara mycket ensam. Jag har egentligen förberett mig inför det sedan januari när jag skrev ihop det första manuset till vad jag ska säga, men jag blev inte nöjd med det manuset så nu försöker jag att få ihop ett nytt som känns bättre. Det är svårt att få till ett manus som känns riktigt bra när jag inte trivs med muntliga framträdanden. Nåja, Gud kommer att hjälpa mig så att jag klarar av det. Jag ska inte prata i två timmar heller. Det är gudstjänst och fika också.

Det andra som jag förbereder mig inför är redigeringen och korrekturläsningen av Detta resulterade ofta i oro och gråt. Det arbetet börjar när jag får ett mejl från min förläggare och manuset är genomläst och kommenterat. Det kan bli när som helst nu. Beräknad start är nämligen i slutet av april och början av maj.

Det tredje som jag förbereder mig inför är vernissagen och utställningen med den dagliga verksamheten Glädjekällan Design som Medborgarskolan har. En gång i veckan arbetar jag med mina bidrag till utställningen. Det är en ny upplevelse för mig att ägna mig åt konsthantverk. Jag har inte så många erfarenheter av att känna mig konstnärlig och kreativ när det gäller att skapa med händerna. Den nedsatta finmotoriken och de exekutiva funktionerna brukar begränsa mitt konstnärliga arbete. I skolan fick jag dessutom lära mig att det gällde att göra rätt och att detaljerna var viktiga. Det fick inte bli fel och det skulle bli så perfekt som möjligt. Var det riktigt bra så kunde det visas upp utanför lektionssalen. Jag hade inte förutsättningar för att lyckas i den miljön. Så jag har aldrig sett mig själv som konstnärlig. Kreativitet har jag, men inte händighet. Det var en slump att jag gick på Öppet hus på Glädjekällan Design https://www.medborgarskolan.se/arbetsliv/daglig-verksamhet/ och insåg att här fanns det en möjlighet för mig också att ägna mig åt skapande. För där behöver jag inte jämföra mig med någon annan och det som jag gör behöver inte bli rätt eller perfekt. Jag gör det som jag vill och kan och det som jag inte klarar av ber jag om hjälp med. På det viset kan jag också få lyckas och skapa på samma villkor som alla andra. Det stärker självkänslan. Den 23 maj är vernissagen 11:00-13:00 på Linköpings stadsbibliotek och utställningen pågår till 30 juni.

På tal om utställningar så var Hon verkar vara mycket ensam med på en utställning på Linköpings stadsbibliotek i samband med Världsautismdagen. Jag var inte där, men jag fick bildbevis från utställningen av en kompis. Det var roligt att boken var med på utställningen och gjorde sitt jobb med att sprida kunskap om funktionsnedsättningen.