Öppen gemenskap, bokredigering och vernissage

Mötet med revisorn gick bra. Nu håller jag på och förbereder mig inför tre olika saker. Det första är Öppen gemenskap i Ansgarskyrkan i Linköping den 9 maj 14:00-16:00 när jag ska prata om Hon verkar vara mycket ensam. Jag har egentligen förberett mig inför det sedan januari när jag skrev ihop det första manuset till vad jag ska säga, men jag blev inte nöjd med det manuset så nu försöker jag att få ihop ett nytt som känns bättre. Det är svårt att få till ett manus som känns riktigt bra när jag inte trivs med muntliga framträdanden. Nåja, Gud kommer att hjälpa mig så att jag klarar av det. Jag ska inte prata i två timmar heller. Det är gudstjänst och fika också.

Det andra som jag förbereder mig inför är redigeringen och korrekturläsningen av Detta resulterade ofta i oro och gråt. Det arbetet börjar när jag får ett mejl från min förläggare och manuset är genomläst och kommenterat. Det kan bli när som helst nu. Beräknad start är nämligen i slutet av april och början av maj.

Det tredje som jag förbereder mig inför är vernissagen och utställningen med den dagliga verksamheten Glädjekällan Design som Medborgarskolan har. En gång i veckan arbetar jag med mina bidrag till utställningen. Det är en ny upplevelse för mig att ägna mig åt konsthantverk. Jag har inte så många erfarenheter av att känna mig konstnärlig och kreativ när det gäller att skapa med händerna. Den nedsatta finmotoriken och de exekutiva funktionerna brukar begränsa mitt konstnärliga arbete. I skolan fick jag dessutom lära mig att det gällde att göra rätt och att detaljerna var viktiga. Det fick inte bli fel och det skulle bli så perfekt som möjligt. Var det riktigt bra så kunde det visas upp utanför lektionssalen. Jag hade inte förutsättningar för att lyckas i den miljön. Så jag har aldrig sett mig själv som konstnärlig. Kreativitet har jag, men inte händighet. Det var en slump att jag gick på Öppet hus på Glädjekällan Design https://www.medborgarskolan.se/arbetsliv/daglig-verksamhet/ och insåg att här fanns det en möjlighet för mig också att ägna mig åt skapande. För där behöver jag inte jämföra mig med någon annan och det som jag gör behöver inte bli rätt eller perfekt. Jag gör det som jag vill och kan och det som jag inte klarar av ber jag om hjälp med. På det viset kan jag också få lyckas och skapa på samma villkor som alla andra. Det stärker självkänslan. Den 23 maj är vernissagen 11:00-13:00 på Linköpings stadsbibliotek och utställningen pågår till 30 juni.

På tal om utställningar så var Hon verkar vara mycket ensam med på en utställning på Linköpings stadsbibliotek i samband med Världsautismdagen. Jag var inte där, men jag fick bildbevis från utställningen av en kompis. Det var roligt att boken var med på utställningen och gjorde sitt jobb med att sprida kunskap om funktionsnedsättningen.

Glad Påsk och Världsautismdag 2018

Det är lätt att bli dagvill när det är storhelg och röda dagar som gör veckan kortare och helgen längre. Imorse visste jag att det var måndag och annandag påsk. På förmiddagen blev jag också påmind om att det var Världsautismdagen. Det kändes lite pinsamt att jag hade glömt bort det på morgonen. Det är dock lättare att komma ihåg dagar som man har firat under flera år och jag har bara firat Världsautismdagen sedan 2011 till skillnad från storhelgerna som jag har firat varje år. Jag har heller inga bestämda traditioner eller rutiner för hur jag ska fira Världsautismdagen och då blir det ännu svårare att komma ihåg den eftersom jag inte har någonting speciellt som jag kan förknippa med den. Syftet med dagen är att sprida kunskap om autism och öka medvetenheten. Precis det som jag förhoppningsvis bidrar till att göra med min självbiografi. Ett sätt att fira dagen på är att läsa en bok om någon diagnos som ingår i autismspektrumet. Min bok till exempel. Hon verkar vara mycket ensam. Då får man kunskap om hur det kan vara att leva med Aspergers syndrom utan att veta om det. #honverkarvaramycketensam

Förra Världsautismdagen så hade jag ingen aning om att den första delen av självbiografin skulle vara utgiven ett år senare. I år vet jag dock att nästa Världsautismdag så kommer även den andra delen av självbiografin att vara utgiven. Det är en häftig känsla. Jag kommer att ha klarat av målet med min dagliga verksamhet hos Autism- och Aspergerföreningen i Östergötland. Det där målet som kändes så avlägset när jag började att skriva 2012 att det kanske aldrig skulle kunna uppnås. Det första delmålet är uppnått. Den första delen av självbiografin är utgiven. Jag har fått uppleva hur det är att bli intervjuad, medverka på Östergötlands bokmässa TellUs, att signera böcker, sälja dem, få se dem recenserade, se att biblioteken köper in dem och att de lånas ut. Det är fantastiskt. Det är nervöst också. Jag kan inte längre deklarera på egen hand utan måste ta hjälp av en revisor som kan alla krångliga regler om hobbyverksamhet och skatt och sociala avgifter och sådant. Det kommer att kännas skönt när deklarationen är gjord och jag vet att jag klarade av att göra den med stöd och hjälp. Rädslan för att inte klara av den ekonomiska delen med försäljningen och redovisningen har plågat mig, men än så länge har rädslan inte vunnit över mig. Jag har klarat av försäljningen och jag ska klara av deklarationen också. Det är många som behöver hjälp för att klara av deklarationen så jag behöver inte känna mig ensam. Om ett år vet jag precis hur det fungerar att deklarera med hjälp av revisorn och jag vet också hur det känns att ge ut den andra delen av självbiografin och att medverka på Bokmässan i Göteborg. Det är en spännande och rolig upplevelse att få vara författare även om det är stressigt också. Jag skulle inte klara av att vara en yrkesverksam författare. Det är precis att jag orkar med att vara en hobbyförfattare. Det blir skönt när skrivandet återgår till att vara ett intresse igen och jag kan deklarera ensam igen.

Klara, färdiga, gå. Arbeta med ”Detta resulterade ofta i oro och gråt”

Arbetet med att förvandla råmanuset till Detta resulterade ofta i oro och gråt till en bok har börjat. Vi har kommit överens om hur framsidan av bokomslaget ska se ut.

Framsidan av "Detta resulterade ofta i oro och gråt". Högupplöst bild.

Framsidan av ”Detta resulterade ofta i oro och gråt”. Högupplöst bild.

Det hjälper mig att visualisera mitt mål och bli uppmuntrad att sätta igång med texten. Den har vilat under hösten medan jag har arbetat med Hon verkar vara mycket ensam. Nu är det dags att påminna mig själv om hur råmanuset till Detta resulterade ofta i oro och gråt ser ut. Det är lätt att glömma bort efter ett halvårs paus. Det kommer att bli en fin bok när den är klar. Hur svettigt redigeringsarbetet och korrekturläsandet kommer att bli ska jag inte tänka på nu. Det blir skönt när arbetet är klart. #dettaresulteradeoftaioroochgråt

En väldigt bra dag

Idag har jag skrivit på avtalet om utgivning av Detta resulterade ofta i oro och gråt som den andra delen av självbiografin heter. Det räckte för att göra det här till en bra dag, men så hittade jag också ett blogginlägg från bloggen Systrarna böcker http://systrarnabocker.blogspot.se/. En av dem hade köpt Hon verkar vara mycket ensam på TellUs 2017 http://systrarnabocker.blogspot.se/2017/12/bokmassa-i-linkoping.html. Det gjorde mig ännu gladare.

E-boken är utgiven nu!

Jag har skrivit på självbiografin sedan 2012. Strukturera saker är inte min starka sida. Därför har jag använt mig av:

  • Dispositioner för att försöka planera bokens kapitel.
  • En arbetsdagbok där jag har skrivit upp vad jag har gjort för någonting under varje arbetspass. Åtminstone under arbetet med att skriva ihop hela det första utkastet. Nu vet jag dock inte var arbetsdagboken har tagit vägen, men den fyllde sin funktion medan jag använde den och det var huvudsaken.
  • Dokumentmappar för inledningen, alla kapitel, det första utkastet på hela boken, den första redigeringen, olika påföljande redigeringar och omarbetade versioner av texten, lägesuppföljningar för manusets status och korrekturläsning.
  • Manuscoach. http://www.manusbearbetning.com/

Nu har jag nått ytterligare ett delmål. E-boken är utgiven. Den finns bland Götabibliotekens e-böcker http://ebok.gotabiblioteken.se/ShowBook.aspx?isbn=1055058&lev=elib. Det vågade jag inte tro att den skulle göra. Fast jag hoppades att den skulle hitta dit. En dröm har gått i uppfyllelse. En av många. Den första drömmen var förstås att få självbiografin antagen av ett förlag och den drömmen gick i uppfyllelse i somras. Nu ser jag det första konkreta resultatet av mitt kämpande med att skriva självbiografin. E-boken är utgiven! Tack, Gud!

Det går fort nu

Hon verkar vara mycket ensam går att förbeställa hos Lumenos Förlag http://www.lumenos.se/ och det går att bevaka boken hos Adlibris, Bokus och CDON:

Adlibris https://www.adlibris.com/se/bok/hon-verkar-vara-mycket-ensam-9789187855269
(inbunden)

https://www.adlibris.com/se/e-bok/hon-verkar-vara-mycket-ensam-9789187855320

(e-bok)

Bokus https://www.bokus.com/bok/9789187855269/hon-verkar-vara-mycket-ensam/

(inbunden)

CDON http://cdon.se/b%c3%b6cker/hon_verkar_vara_mycket_ensam-42079738

(inbunden)

Det går att hitta den hos Akademibokhandeln också, men där verkar det inte gå att bevaka den:

https://www.akademibokhandeln.se/bok/hon-verkar-vara-mycket-ensam/9789187855269/

(inbunden)

Den 8 november ges e-boken ut och innan Östergötlands bokmässa den 2 december så kommer mässtidningen ut. Den håller på att spridas till biblioteken nu. Det händer många saker och tiden går så fort. Jag hinner knappt med i svängarna.

Korrekturläsningen är över

Igår skickades filerna till tryckeriet. Jag pustar ut och återhämtar mig. När jag korrekturläste så tänkte jag: ”Synden straffar sig själv måste betyda att om man tycker om att skriva mycket så får man läsa väldigt långa korrektur”. Boken blev 486 sidor lång.

Korrekturläsningstider

Jag har läst igenom Hon verkar vara mycket ensam både i digital form och pappersform. De korrekturläser texten på förlaget och jag godkänner deras ändringar och så diskuterar vi fram och tillbaka. Jag ändrar och de ändrar och jag godkänner. Ju mer jag godkänner. Ju mer nervös blir jag för att vi ska ha missat någonting någonstans. Det borde vara tvärtom. Jag får trösta mig med att det brukar finnas något tryckfel någonstans i de flesta böcker. Så det är ingen katastrof ifall boken inte blir helt perfekt. Den kommer att duga ändå. Jag har också läst och godkänt förslaget på annonsen till mässtidningen inför Östergötlands bokmässa. Det gjorde mig pirrig i magen. Jag drömmer om texter och bilder och ändringar om nätterna.