Nu är e-boken, ”Detta resulterade ofta i oro och gråt”, publicerad

Detta resulterade ofta i oro och gråt (e-boken) blev klar tidigare och idag publicerades den. Jag har inte fått mitt exemplar än, men jag är glad ändå. Jag har firat med att köpa en kaka till eftermiddagsfikat och ikväll hoppas jag på att kunna delta i en bön och lovsångsmässa. Om inte stormen ställer till det för mig. Jag vill inte blåsa bort eller få något flygande föremål på mig och det ryktas dessutom om att det ska bli åska. Åskan är nästan värre än blåsten. Jag är glad för att stormen kommer idag och inte i nästa vecka åtminstone. För jag brukar inte sova bra när det stormar och vinden kan göra mig yr i huvudet dagen efter. Det räcker med att vara trött av sömnbristen, tycker jag. Yrseln kan jag gärna vara utan.

Korrekturläser ”Detta resulterade ofta i oro och gråt” med vattenflaskan och näsduken i beredskap

Jag är så tacksam för att det blåser utomhus och är lagom varmt. Det gör att jag orkar sitta och korrekturläsa Detta resulterade ofta i oro och gråt. Det hade varit svårt att orka med det om det hade varit över trettio grader varmt. Det är tillräckligt jobbigt ändå att läsa och gå igenom minnen och återuppleva känslor. Jag har lika mycket nytta av vattenflaskan och vätskeersättningen som jag har nytta av näsduken.

Semester från bokredigeringen

Det blev inte lika stressigt med bokredigeringen i år. Förra året började sättningen av texten och korrekturläsningen direkt efter att jag hade gjort de sista ändringarna i råmanuset. Den här gången gjorde jag de sista ändringarna i råmanuset och skrev ihop förord, efterord, tillägnan och tack. Sedan började jag min semester från den dagliga verksamheten i Ansgarskyrkan och förberedde mig på att få tillbaka den satta texten och börja att korrekturläsa den under semestern. Så blev det inte. För förläggarna behöver också semester. Istället får jag en riktig semester under juli. I augusti fortsätter arbetet med att få Detta resulterade ofta i oro och gråt klar till bokmässan i Göteborg 2018.

Jag passar på att återhämta mig under tiden. Läsa böcker, skriva, bada och koppla av. Jag har gjort en boktrailer till Detta resulterade ofta i oro och gråt. Det gick lite snabbare än när jag gjorde den till Hon verkar vara mycket ensam så lite vana måste jag ha skaffat mig. I början av veckan packade jag ihop utställningen på stadsbiblioteket tillsammans med personalen på Glädjekällan Design. Jag ska inte delta i deras dagliga verksamhet mer, men de hälsade att jag var välkommen tillbaka till dem om jag ändrade mig. Det var snällt av dem, men jag kommer att ha tillräckligt fullt upp i höst ändå.

Först är det bokmässan i Göteborg 2018. Där jag ska signera under en timme i Lumenos Förlags monter den 29:e september. Sedan har jag anmält mig till Autism- och Aspergerförbundets rikskonferens i Linköping 29-30 oktober 2018. För temat på konferensen är flickor och kvinnor med autism. Det handlar om att det tar längre tid för kvinnor att få diagnos och rätt stöd och hjälp. Ett ämne som i högsta grad relaterar till min självbiografi. I Hon verkar vara mycket ensam är det den lilla flickan Lena som växer upp och kämpar sig fram genom livet. I Detta resulterade ofta i oro och gråt handlar det om den vuxna kvinnan Lena som äntligen får sin diagnos och hur livet blir sen. Jag ser fram emot att lyssna på föreläsarna under konferensen. Det blir omvärldsbevakning för mig. November kommer att gå fort och så blir det Östergötlands bokmässa TellUs 2018 den 1:a december och jag har anmält mig dit. Nu ska jag försöka att koncentrera mig på den där jobbiga perioden när alla vardagsrutinerna bryts. Det som kallas för sommarsemester. Jag önskar alla läsare en glad sommar. Det är spännande att försöka föreställa mig att människor läser Hon verkar vara mycket ensam nu under semestern. Precis som jag själv läser böcker under semestern. Det är häftigt.

Redigering och korrekturläsning pågår

I torsdags fick jag tillbaka manuset till Detta resulterade ofta i oro och gråt. Det var kortare än manuset till Hon verkar vara mycket ensam så det gick snabbare att läsa igenom kommentarerna och ändringsförslagen. Redigering och korrekturläsning är jobbigt och det blir inte bättre av den rådande värmeböljan. Det blir skönt när arbetet är över. Det kommer att bli en fin bok. Jag måste bara orka kämpa mot prestationsångestmonstret och den dåliga självkänslan. De där tankarna ”Duger det här?”, ”Jag klarar inte av det här”, ”Jag orkar inte tänka på allting som har varit”, ”Jag vill bara bli klar med det här nu, men det får inte bli något hastverk… Duger det här?” och ”Tänk om någon tycker att den här boken är sämre än den förra boken?”. Jag inser att jag måste fundera över vad jag ska skriva på ”Denna bok tillägnar jag”-bladet och ”Tack till”-bladet, men hjärnan är alldeles blank och inspirationslös. Det är svårt att föreställa sig att arbetet kommer att ta slut och att jag kommer att orka med det, men jag är van vid de här tvivlen och ökenperioderna. Det känns alltid bättre när det är över. Dessutom är det snart sommar och semester. Det är alltid jobbigare då eftersom alla de vanliga rutinerna bryts. Jag har mindre energi än vanligt. Då är det inte konstigt att skrivandet känns tyngre än vanligt. Det vore konstigt om det inte gjorde det.

Mitt framträdande på Öppen gemenskap 9 maj 2018

Jag är väldigt trött efter att ha pratat om vägen till självbiografin och Hon verkar vara mycket ensam på Öppen gemenskap. Det är svårt att beskriva vidden av tröttheten. Jag skulle äta falukorv till kvällsmat. Det var nära att jag bara hade skurit av ändarna med snöret på och sedan lagt in brödkniven i diskmaskinen och startat den. Lyckligtvis hann jag komma på att jag behövde kniven för att kunna skära av korvskinnet på resten av korven och dela upp den innan jag kunde äta av den. Jag brukar komma ihåg att ta av skinnet och dela upp korven innan jag äter den, men nu är jag som sagt väldigt trött efter att ha pratat inför folk och då fungerar mina nedsatta exekutiva funktioner ännu sämre än vanligt. Jag glömmer bort sådant som jag brukar komma ihåg när jag har gott om energi. Sommarvärmen tar också på krafterna. Jag försöker att kompensera med vätskeersättning i vattenflaskan. Det hjälpte mig igenom Öppen gemenskap. Jag kommer att sova bättre inatt nu när anspänningen har släppt. Jag har varit nervös inför mitt framträdande i flera månader. Så pass nervös att jag har övervägt att ställa in min medverkan, men det förmådde jag inte göra. Det var tur att mikrofonen tålde min andedräkt även efter det att jag hade druckit av vattnet. För jag var så nära mikrofonen att jag kände metallen mot läpparna. Precis som om jag skulle kunna svälja den när som helst. Det blir så när jag inte orkar att hålla i handmikrofonen så länge och inte klarar av att ha en mikrofonmygga runt huvudet. Då får jag ”pussas” med mikrofonen medan den sitter i stativet istället. Jag blir alltid lika överväldigad av kärleken som jag får av mina läsare. Tack.

Öppen gemenskap, bokredigering och vernissage

Mötet med revisorn gick bra. Nu håller jag på och förbereder mig inför tre olika saker. Det första är Öppen gemenskap i Ansgarskyrkan i Linköping den 9 maj 14:00-16:00 när jag ska prata om Hon verkar vara mycket ensam. Jag har egentligen förberett mig inför det sedan januari när jag skrev ihop det första manuset till vad jag ska säga, men jag blev inte nöjd med det manuset så nu försöker jag att få ihop ett nytt som känns bättre. Det är svårt att få till ett manus som känns riktigt bra när jag inte trivs med muntliga framträdanden. Nåja, Gud kommer att hjälpa mig så att jag klarar av det. Jag ska inte prata i två timmar heller. Det är gudstjänst och fika också.

Det andra som jag förbereder mig inför är redigeringen och korrekturläsningen av Detta resulterade ofta i oro och gråt. Det arbetet börjar när jag får ett mejl från min förläggare och manuset är genomläst och kommenterat. Det kan bli när som helst nu. Beräknad start är nämligen i slutet av april och början av maj.

Det tredje som jag förbereder mig inför är vernissagen och utställningen med den dagliga verksamheten Glädjekällan Design som Medborgarskolan har. En gång i veckan arbetar jag med mina bidrag till utställningen. Det är en ny upplevelse för mig att ägna mig åt konsthantverk. Jag har inte så många erfarenheter av att känna mig konstnärlig och kreativ när det gäller att skapa med händerna. Den nedsatta finmotoriken och de exekutiva funktionerna brukar begränsa mitt konstnärliga arbete. I skolan fick jag dessutom lära mig att det gällde att göra rätt och att detaljerna var viktiga. Det fick inte bli fel och det skulle bli så perfekt som möjligt. Var det riktigt bra så kunde det visas upp utanför lektionssalen. Jag hade inte förutsättningar för att lyckas i den miljön. Så jag har aldrig sett mig själv som konstnärlig. Kreativitet har jag, men inte händighet. Det var en slump att jag gick på Öppet hus på Glädjekällan Design https://www.medborgarskolan.se/arbetsliv/daglig-verksamhet/ och insåg att här fanns det en möjlighet för mig också att ägna mig åt skapande. För där behöver jag inte jämföra mig med någon annan och det som jag gör behöver inte bli rätt eller perfekt. Jag gör det som jag vill och kan och det som jag inte klarar av ber jag om hjälp med. På det viset kan jag också få lyckas och skapa på samma villkor som alla andra. Det stärker självkänslan. Den 23 maj är vernissagen 11:00-13:00 på Linköpings stadsbibliotek och utställningen pågår till 30 juni.

På tal om utställningar så var Hon verkar vara mycket ensam med på en utställning på Linköpings stadsbibliotek i samband med Världsautismdagen. Jag var inte där, men jag fick bildbevis från utställningen av en kompis. Det var roligt att boken var med på utställningen och gjorde sitt jobb med att sprida kunskap om funktionsnedsättningen.

Glad Påsk och Världsautismdag 2018

Det är lätt att bli dagvill när det är storhelg och röda dagar som gör veckan kortare och helgen längre. Imorse visste jag att det var måndag och annandag påsk. På förmiddagen blev jag också påmind om att det var Världsautismdagen. Det kändes lite pinsamt att jag hade glömt bort det på morgonen. Det är dock lättare att komma ihåg dagar som man har firat under flera år och jag har bara firat Världsautismdagen sedan 2011 till skillnad från storhelgerna som jag har firat varje år. Jag har heller inga bestämda traditioner eller rutiner för hur jag ska fira Världsautismdagen och då blir det ännu svårare att komma ihåg den eftersom jag inte har någonting speciellt som jag kan förknippa med den. Syftet med dagen är att sprida kunskap om autism och öka medvetenheten. Precis det som jag förhoppningsvis bidrar till att göra med min självbiografi. Ett sätt att fira dagen på är att läsa en bok om någon diagnos som ingår i autismspektrumet. Min bok till exempel. Hon verkar vara mycket ensam. Då får man kunskap om hur det kan vara att leva med Aspergers syndrom utan att veta om det. #honverkarvaramycketensam

Förra Världsautismdagen så hade jag ingen aning om att den första delen av självbiografin skulle vara utgiven ett år senare. I år vet jag dock att nästa Världsautismdag så kommer även den andra delen av självbiografin att vara utgiven. Det är en häftig känsla. Jag kommer att ha klarat av målet med min dagliga verksamhet hos Autism- och Aspergerföreningen i Östergötland. Det där målet som kändes så avlägset när jag började att skriva 2012 att det kanske aldrig skulle kunna uppnås. Det första delmålet är uppnått. Den första delen av självbiografin är utgiven. Jag har fått uppleva hur det är att bli intervjuad, medverka på Östergötlands bokmässa TellUs, att signera böcker, sälja dem, få se dem recenserade, se att biblioteken köper in dem och att de lånas ut. Det är fantastiskt. Det är nervöst också. Jag kan inte längre deklarera på egen hand utan måste ta hjälp av en revisor som kan alla krångliga regler om hobbyverksamhet och skatt och sociala avgifter och sådant. Det kommer att kännas skönt när deklarationen är gjord och jag vet att jag klarade av att göra den med stöd och hjälp. Rädslan för att inte klara av den ekonomiska delen med försäljningen och redovisningen har plågat mig, men än så länge har rädslan inte vunnit över mig. Jag har klarat av försäljningen och jag ska klara av deklarationen också. Det är många som behöver hjälp för att klara av deklarationen så jag behöver inte känna mig ensam. Om ett år vet jag precis hur det fungerar att deklarera med hjälp av revisorn och jag vet också hur det känns att ge ut den andra delen av självbiografin och att medverka på Bokmässan i Göteborg. Det är en spännande och rolig upplevelse att få vara författare även om det är stressigt också. Jag skulle inte klara av att vara en yrkesverksam författare. Det är precis att jag orkar med att vara en hobbyförfattare. Det blir skönt när skrivandet återgår till att vara ett intresse igen och jag kan deklarera ensam igen.

Klara, färdiga, gå. Arbeta med ”Detta resulterade ofta i oro och gråt”

Arbetet med att förvandla råmanuset till Detta resulterade ofta i oro och gråt till en bok har börjat. Vi har kommit överens om hur framsidan av bokomslaget ska se ut.

Framsidan av "Detta resulterade ofta i oro och gråt". Högupplöst bild.

Framsidan av ”Detta resulterade ofta i oro och gråt”. Högupplöst bild.

Det hjälper mig att visualisera mitt mål och bli uppmuntrad att sätta igång med texten. Den har vilat under hösten medan jag har arbetat med Hon verkar vara mycket ensam. Nu är det dags att påminna mig själv om hur råmanuset till Detta resulterade ofta i oro och gråt ser ut. Det är lätt att glömma bort efter ett halvårs paus. Det kommer att bli en fin bok när den är klar. Hur svettigt redigeringsarbetet och korrekturläsandet kommer att bli ska jag inte tänka på nu. Det blir skönt när arbetet är klart. #dettaresulteradeoftaioroochgråt

En väldigt bra dag

Idag har jag skrivit på avtalet om utgivning av Detta resulterade ofta i oro och gråt som den andra delen av självbiografin heter. Det räckte för att göra det här till en bra dag, men så hittade jag också ett blogginlägg från bloggen Systrarna böcker http://systrarnabocker.blogspot.se/. En av dem hade köpt Hon verkar vara mycket ensam på TellUs 2017 http://systrarnabocker.blogspot.se/2017/12/bokmassa-i-linkoping.html. Det gjorde mig ännu gladare.