Mitt framträdande på Öppen gemenskap 9 maj 2018

Jag är väldigt trött efter att ha pratat om vägen till självbiografin och Hon verkar vara mycket ensam på Öppen gemenskap. Det är svårt att beskriva vidden av tröttheten. Jag skulle äta falukorv till kvällsmat. Det var nära att jag bara hade skurit av ändarna med snöret på och sedan lagt in brödkniven i diskmaskinen och startat den. Lyckligtvis hann jag komma på att jag behövde kniven för att kunna skära av korvskinnet på resten av korven och dela upp den innan jag kunde äta av den. Jag brukar komma ihåg att ta av skinnet och dela upp korven innan jag äter den, men nu är jag som sagt väldigt trött efter att ha pratat inför folk och då fungerar mina nedsatta exekutiva funktioner ännu sämre än vanligt. Jag glömmer bort sådant som jag brukar komma ihåg när jag har gott om energi. Sommarvärmen tar också på krafterna. Jag försöker att kompensera med vätskeersättning i vattenflaskan. Det hjälpte mig igenom Öppen gemenskap. Jag kommer att sova bättre inatt nu när anspänningen har släppt. Jag har varit nervös inför mitt framträdande i flera månader. Så pass nervös att jag har övervägt att ställa in min medverkan, men det förmådde jag inte göra. Det var tur att mikrofonen tålde min andedräkt även efter det att jag hade druckit av vattnet. För jag var så nära mikrofonen att jag kände metallen mot läpparna. Precis som om jag skulle kunna svälja den när som helst. Det blir så när jag inte orkar att hålla i handmikrofonen så länge och inte klarar av att ha en mikrofonmygga runt huvudet. Då får jag ”pussas” med mikrofonen medan den sitter i stativet istället. Jag blir alltid lika överväldigad av kärleken som jag får av mina läsare. Tack.

Öppen gemenskap, bokredigering och vernissage

Mötet med revisorn gick bra. Nu håller jag på och förbereder mig inför tre olika saker. Det första är Öppen gemenskap i Ansgarskyrkan i Linköping den 9 maj 14:00-16:00 när jag ska prata om Hon verkar vara mycket ensam. Jag har egentligen förberett mig inför det sedan januari när jag skrev ihop det första manuset till vad jag ska säga, men jag blev inte nöjd med det manuset så nu försöker jag att få ihop ett nytt som känns bättre. Det är svårt att få till ett manus som känns riktigt bra när jag inte trivs med muntliga framträdanden. Nåja, Gud kommer att hjälpa mig så att jag klarar av det. Jag ska inte prata i två timmar heller. Det är gudstjänst och fika också.

Det andra som jag förbereder mig inför är redigeringen och korrekturläsningen av Detta resulterade ofta i oro och gråt. Det arbetet börjar när jag får ett mejl från min förläggare och manuset är genomläst och kommenterat. Det kan bli när som helst nu. Beräknad start är nämligen i slutet av april och början av maj.

Det tredje som jag förbereder mig inför är vernissagen och utställningen med den dagliga verksamheten Glädjekällan Design som Medborgarskolan har. En gång i veckan arbetar jag med mina bidrag till utställningen. Det är en ny upplevelse för mig att ägna mig åt konsthantverk. Jag har inte så många erfarenheter av att känna mig konstnärlig och kreativ när det gäller att skapa med händerna. Den nedsatta finmotoriken och de exekutiva funktionerna brukar begränsa mitt konstnärliga arbete. I skolan fick jag dessutom lära mig att det gällde att göra rätt och att detaljerna var viktiga. Det fick inte bli fel och det skulle bli så perfekt som möjligt. Var det riktigt bra så kunde det visas upp utanför lektionssalen. Jag hade inte förutsättningar för att lyckas i den miljön. Så jag har aldrig sett mig själv som konstnärlig. Kreativitet har jag, men inte händighet. Det var en slump att jag gick på Öppet hus på Glädjekällan Design https://www.medborgarskolan.se/arbetsliv/daglig-verksamhet/ och insåg att här fanns det en möjlighet för mig också att ägna mig åt skapande. För där behöver jag inte jämföra mig med någon annan och det som jag gör behöver inte bli rätt eller perfekt. Jag gör det som jag vill och kan och det som jag inte klarar av ber jag om hjälp med. På det viset kan jag också få lyckas och skapa på samma villkor som alla andra. Det stärker självkänslan. Den 23 maj är vernissagen 11:00-13:00 på Linköpings stadsbibliotek och utställningen pågår till 30 juni.

På tal om utställningar så var Hon verkar vara mycket ensam med på en utställning på Linköpings stadsbibliotek i samband med Världsautismdagen. Jag var inte där, men jag fick bildbevis från utställningen av en kompis. Det var roligt att boken var med på utställningen och gjorde sitt jobb med att sprida kunskap om funktionsnedsättningen.

Glad Påsk och Världsautismdag 2018

Det är lätt att bli dagvill när det är storhelg och röda dagar som gör veckan kortare och helgen längre. Imorse visste jag att det var måndag och annandag påsk. På förmiddagen blev jag också påmind om att det var Världsautismdagen. Det kändes lite pinsamt att jag hade glömt bort det på morgonen. Det är dock lättare att komma ihåg dagar som man har firat under flera år och jag har bara firat Världsautismdagen sedan 2011 till skillnad från storhelgerna som jag har firat varje år. Jag har heller inga bestämda traditioner eller rutiner för hur jag ska fira Världsautismdagen och då blir det ännu svårare att komma ihåg den eftersom jag inte har någonting speciellt som jag kan förknippa med den. Syftet med dagen är att sprida kunskap om autism och öka medvetenheten. Precis det som jag förhoppningsvis bidrar till att göra med min självbiografi. Ett sätt att fira dagen på är att läsa en bok om någon diagnos som ingår i autismspektrumet. Min bok till exempel. Hon verkar vara mycket ensam. Då får man kunskap om hur det kan vara att leva med Aspergers syndrom utan att veta om det. #honverkarvaramycketensam

Förra Världsautismdagen så hade jag ingen aning om att den första delen av självbiografin skulle vara utgiven ett år senare. I år vet jag dock att nästa Världsautismdag så kommer även den andra delen av självbiografin att vara utgiven. Det är en häftig känsla. Jag kommer att ha klarat av målet med min dagliga verksamhet hos Autism- och Aspergerföreningen i Östergötland. Det där målet som kändes så avlägset när jag började att skriva 2012 att det kanske aldrig skulle kunna uppnås. Det första delmålet är uppnått. Den första delen av självbiografin är utgiven. Jag har fått uppleva hur det är att bli intervjuad, medverka på Östergötlands bokmässa TellUs, att signera böcker, sälja dem, få se dem recenserade, se att biblioteken köper in dem och att de lånas ut. Det är fantastiskt. Det är nervöst också. Jag kan inte längre deklarera på egen hand utan måste ta hjälp av en revisor som kan alla krångliga regler om hobbyverksamhet och skatt och sociala avgifter och sådant. Det kommer att kännas skönt när deklarationen är gjord och jag vet att jag klarade av att göra den med stöd och hjälp. Rädslan för att inte klara av den ekonomiska delen med försäljningen och redovisningen har plågat mig, men än så länge har rädslan inte vunnit över mig. Jag har klarat av försäljningen och jag ska klara av deklarationen också. Det är många som behöver hjälp för att klara av deklarationen så jag behöver inte känna mig ensam. Om ett år vet jag precis hur det fungerar att deklarera med hjälp av revisorn och jag vet också hur det känns att ge ut den andra delen av självbiografin och att medverka på Bokmässan i Göteborg. Det är en spännande och rolig upplevelse att få vara författare även om det är stressigt också. Jag skulle inte klara av att vara en yrkesverksam författare. Det är precis att jag orkar med att vara en hobbyförfattare. Det blir skönt när skrivandet återgår till att vara ett intresse igen och jag kan deklarera ensam igen.

Klara, färdiga, gå. Arbeta med ”Detta resulterade ofta i oro och gråt”

Arbetet med att förvandla råmanuset till Detta resulterade ofta i oro och gråt till en bok har börjat. Vi har kommit överens om hur framsidan av bokomslaget ska se ut.

Framsidan av "Detta resulterade ofta i oro och gråt". Högupplöst bild.

Framsidan av ”Detta resulterade ofta i oro och gråt”. Högupplöst bild.

Det hjälper mig att visualisera mitt mål och bli uppmuntrad att sätta igång med texten. Den har vilat under hösten medan jag har arbetat med Hon verkar vara mycket ensam. Nu är det dags att påminna mig själv om hur råmanuset till Detta resulterade ofta i oro och gråt ser ut. Det är lätt att glömma bort efter ett halvårs paus. Det kommer att bli en fin bok när den är klar. Hur svettigt redigeringsarbetet och korrekturläsandet kommer att bli ska jag inte tänka på nu. Det blir skönt när arbetet är klart. #dettaresulteradeoftaioroochgråt

Gott nytt år!

Det är alldeles för många ljud utomhus på nyårsafton och inte stannar ljuden utomhus heller. Nej, de tränger in till mig trots att jag har både öronproppar och hörselkåpor. Därför passar jag på att önska gott nytt år nu innan nyårsafton, medan jag fortfarande kan tänka och koncentrera mig på att skriva. På nyårsafton kurar jag mest i fåtöljen med musiken i öronen innan jag försöker att sova. Det är alltid lika skönt när nyårsaftonen är över och de flesta har förbrukat raketerna och annat som väsnas.

God jul!

Storhelger är jobbiga, men trots att julen är ansträngande och stressande så ger den tid till läsande och skrivande. Därför kan jag tycka om julen lite grann i alla fall. Fast den tar så mycket energi från mig. God jul!

Dags att välja nytt bloggtema igen

Jaha, så har det hänt igen. Temamallen har blivit för gammal. När jag skulle läsa igenom instruktionerna för hur temat kunde anpassas så stod det att temat hade dragits tillbaka och jag uppmanades att välja ett nyare tema. Det finns mallar med olika slags menyer och kolumner och olika möjligheter att utforma bloggens utseende. Jag tyckte att det var jobbigt att välja ett nytt tema förra gången och jag hade önskat att det skulle dröja flera år innan jag var tvungen att välja ett nytt tema igen. Nåja, jag ska läsa in mig på vilka teman som är tillgängliga och försöka att göra ett bra val. Sedan tar det ett tag innan jag förstår hur det nya temat fungerar. Så om det ser rörigare ut än vanligt på bloggen så kan det bero på att jag håller på att bekanta mig med ett nytt tema och lista ut hur det fungerar. Jag hoppas att det finns ett nytt tema som påminner väldigt mycket om det gamla temat så att det inte blir tusen nya förändringar att hantera.

En väldigt bra dag

Idag har jag skrivit på avtalet om utgivning av Detta resulterade ofta i oro och gråt som den andra delen av självbiografin heter. Det räckte för att göra det här till en bra dag, men så hittade jag också ett blogginlägg från bloggen Systrarna böcker http://systrarnabocker.blogspot.se/. En av dem hade köpt Hon verkar vara mycket ensam på TellUs 2017 http://systrarnabocker.blogspot.se/2017/12/bokmassa-i-linkoping.html. Det gjorde mig ännu gladare.

Förbereder mig inför bokmässan imorgon

Idag förbereder jag mig inför morgondagens bokmässa på Linköpings stadsbibliotek. Imorgon 10-16:00 så är det bokmässa och boksläpp för Hon verkar vara mycket ensam och idag står det om mig i Corren http://www.corren.se/nyheter/ostergotland/hon-verkar-vara-mycket-ensam-om4912672.aspx#honverkarvaramycketensam #tellus2017 På avdelningen ”Press” här på hemsidan så samlar jag länkarna till tidningsartiklarna. Det är inte alltid som jag skriver ett blogginlägg när jag hittar en tidningsartikel så det är säkrare att läsa på ”Press” och se om det finns någon ny länk där. Eventuella bokrecensioner kommer jag att skriva om på en annan avdelning på hemsidan. Jag har inte gjort i ordning den avdelningen än, men det finns utrymme för det i hemsidemallen.