Det är sommar och semester. Jag väntar på att få veta vad Liv i Sverige tycker om den andra versionen av min självbiografi. Under tiden försöker jag att ta det lugnt och återhämta mig efter den händelserika våren. Den dagliga verksamheten i Ansgarskyrkan stimulerar mina tankar och det är svårt för hjärnan att inse att det är semester nu. Den håller fortfarande på att bearbeta alla intrycken som den har tagit in under våren.
”Ibland känner jag hur självkänslan rinner iväg
Själen läcker självkänsla
Hur ska jag bära mig åt för att täta själen?
Varje dag står jag framför badrumsspegeln
med mitt självkänslohjärta av papper
vilande på kranen till tvättfatet
Jag upprepar för mig själv att jag är fantastisk
att jag duger som jag är
att gud älskar mig lika mycket hela tiden
oavsett vad jag gör eller inte gör
att i hans ögon är jag perfekt
och han älskar mig
Jag kramar om mig själv
och sätter tillbaka självkänslohjärtat på sidan av badrumsskåpet
Såren läker långsamt
En dag slutar de att läcka självkänsla
I väntan på den dagen
smyger jag försiktigt över mossan
för jag vet inte hur tjock den är
och om den bär för min tyngd”
Lena Petersson 