Mitt framträdande på Öppen gemenskap 9 maj 2018

Jag är väldigt trött efter att ha pratat om vägen till självbiografin och Hon verkar vara mycket ensam på Öppen gemenskap. Det är svårt att beskriva vidden av tröttheten. Jag skulle äta falukorv till kvällsmat. Det var nära att jag bara hade skurit av ändarna med snöret på och sedan lagt in brödkniven i diskmaskinen och startat den. Lyckligtvis hann jag komma på att jag behövde kniven för att kunna skära av korvskinnet på resten av korven och dela upp den innan jag kunde äta av den. Jag brukar komma ihåg att ta av skinnet och dela upp korven innan jag äter den, men nu är jag som sagt väldigt trött efter att ha pratat inför folk och då fungerar mina nedsatta exekutiva funktioner ännu sämre än vanligt. Jag glömmer bort sådant som jag brukar komma ihåg när jag har gott om energi. Sommarvärmen tar också på krafterna. Jag försöker att kompensera med vätskeersättning i vattenflaskan. Det hjälpte mig igenom Öppen gemenskap. Jag kommer att sova bättre inatt nu när anspänningen har släppt. Jag har varit nervös inför mitt framträdande i flera månader. Så pass nervös att jag har övervägt att ställa in min medverkan, men det förmådde jag inte göra. Det var tur att mikrofonen tålde min andedräkt även efter det att jag hade druckit av vattnet. För jag var så nära mikrofonen att jag kände metallen mot läpparna. Precis som om jag skulle kunna svälja den när som helst. Det blir så när jag inte orkar att hålla i handmikrofonen så länge och inte klarar av att ha en mikrofonmygga runt huvudet. Då får jag ”pussas” med mikrofonen medan den sitter i stativet istället. Jag blir alltid lika överväldigad av kärleken som jag får av mina läsare. Tack.