Redigering och korrekturläsning pågår

I torsdags fick jag tillbaka manuset till Detta resulterade ofta i oro och gråt. Det var kortare än manuset till Hon verkar vara mycket ensam så det gick snabbare att läsa igenom kommentarerna och ändringsförslagen. Redigering och korrekturläsning är jobbigt och det blir inte bättre av den rådande värmeböljan. Det blir skönt när arbetet är över. Det kommer att bli en fin bok. Jag måste bara orka kämpa mot prestationsångestmonstret och den dåliga självkänslan. De där tankarna ”Duger det här?”, ”Jag klarar inte av det här”, ”Jag orkar inte tänka på allting som har varit”, ”Jag vill bara bli klar med det här nu, men det får inte bli något hastverk… Duger det här?” och ”Tänk om någon tycker att den här boken är sämre än den förra boken?”. Jag inser att jag måste fundera över vad jag ska skriva på ”Denna bok tillägnar jag”-bladet och ”Tack till”-bladet, men hjärnan är alldeles blank och inspirationslös. Det är svårt att föreställa sig att arbetet kommer att ta slut och att jag kommer att orka med det, men jag är van vid de här tvivlen och ökenperioderna. Det känns alltid bättre när det är över. Dessutom är det snart sommar och semester. Det är alltid jobbigare då eftersom alla de vanliga rutinerna bryts. Jag har mindre energi än vanligt. Då är det inte konstigt att skrivandet känns tyngre än vanligt. Det vore konstigt om det inte gjorde det.