I torsdags fick jag tillbaka manuset till Detta resulterade ofta i oro och gråt. Det var kortare än manuset till Hon verkar vara mycket ensam så det gick snabbare att läsa igenom kommentarerna och ändringsförslagen. Redigering och korrekturläsning är jobbigt och det blir inte bättre av den rådande värmeböljan. Det blir skönt när arbetet är över. Det kommer att bli en fin bok. Jag måste bara orka kämpa mot prestationsångestmonstret och den dåliga självkänslan. De där tankarna ”Duger det här?”, ”Jag klarar inte av det här”, ”Jag orkar inte tänka på allting som har varit”, ”Jag vill bara bli klar med det här nu, men det får inte bli något hastverk… Duger det här?” och ”Tänk om någon tycker att den här boken är sämre än den förra boken?”. Jag inser att jag måste fundera över vad jag ska skriva på ”Denna bok tillägnar jag”-bladet och ”Tack till”-bladet, men hjärnan är alldeles blank och inspirationslös. Det är svårt att föreställa sig att arbetet kommer att ta slut och att jag kommer att orka med det, men jag är van vid de här tvivlen och ökenperioderna. Det känns alltid bättre när det är över. Dessutom är det snart sommar och semester. Det är alltid jobbigare då eftersom alla de vanliga rutinerna bryts. Jag har mindre energi än vanligt. Då är det inte konstigt att skrivandet känns tyngre än vanligt. Det vore konstigt om det inte gjorde det.
Etikett: Detta resulterade ofta i oro och gråt
Öppen gemenskap, bokredigering och vernissage
Mötet med revisorn gick bra. Nu håller jag på och förbereder mig inför tre olika saker. Det första är Öppen gemenskap i Ansgarskyrkan i Linköping den 9 maj 14:00-16:00 när jag ska prata om Hon verkar vara mycket ensam. Jag har egentligen förberett mig inför det sedan januari när jag skrev ihop det första manuset till vad jag ska säga, men jag blev inte nöjd med det manuset så nu försöker jag att få ihop ett nytt som känns bättre. Det är svårt att få till ett manus som känns riktigt bra när jag inte trivs med muntliga framträdanden. Nåja, Gud kommer att hjälpa mig så att jag klarar av det. Jag ska inte prata i två timmar heller. Det är gudstjänst och fika också.
Det andra som jag förbereder mig inför är redigeringen och korrekturläsningen av Detta resulterade ofta i oro och gråt. Det arbetet börjar när jag får ett mejl från min förläggare och manuset är genomläst och kommenterat. Det kan bli när som helst nu. Beräknad start är nämligen i slutet av april och början av maj.
Det tredje som jag förbereder mig inför är vernissagen och utställningen med den dagliga verksamheten Glädjekällan Design som Medborgarskolan har. En gång i veckan arbetar jag med mina bidrag till utställningen. Det är en ny upplevelse för mig att ägna mig åt konsthantverk. Jag har inte så många erfarenheter av att känna mig konstnärlig och kreativ när det gäller att skapa med händerna. Den nedsatta finmotoriken och de exekutiva funktionerna brukar begränsa mitt konstnärliga arbete. I skolan fick jag dessutom lära mig att det gällde att göra rätt och att detaljerna var viktiga. Det fick inte bli fel och det skulle bli så perfekt som möjligt. Var det riktigt bra så kunde det visas upp utanför lektionssalen. Jag hade inte förutsättningar för att lyckas i den miljön. Så jag har aldrig sett mig själv som konstnärlig. Kreativitet har jag, men inte händighet. Det var en slump att jag gick på Öppet hus på Glädjekällan Design https://www.medborgarskolan.se/arbetsliv/daglig-verksamhet/ och insåg att här fanns det en möjlighet för mig också att ägna mig åt skapande. För där behöver jag inte jämföra mig med någon annan och det som jag gör behöver inte bli rätt eller perfekt. Jag gör det som jag vill och kan och det som jag inte klarar av ber jag om hjälp med. På det viset kan jag också få lyckas och skapa på samma villkor som alla andra. Det stärker självkänslan. Den 23 maj är vernissagen 11:00-13:00 på Linköpings stadsbibliotek och utställningen pågår till 30 juni.
På tal om utställningar så var Hon verkar vara mycket ensam med på en utställning på Linköpings stadsbibliotek i samband med Världsautismdagen. Jag var inte där, men jag fick bildbevis från utställningen av en kompis. Det var roligt att boken var med på utställningen och gjorde sitt jobb med att sprida kunskap om funktionsnedsättningen.
Klara, färdiga, gå. Arbeta med ”Detta resulterade ofta i oro och gråt”
Arbetet med att förvandla råmanuset till Detta resulterade ofta i oro och gråt till en bok har börjat. Vi har kommit överens om hur framsidan av bokomslaget ska se ut.
Det hjälper mig att visualisera mitt mål och bli uppmuntrad att sätta igång med texten. Den har vilat under hösten medan jag har arbetat med Hon verkar vara mycket ensam. Nu är det dags att påminna mig själv om hur råmanuset till Detta resulterade ofta i oro och gråt ser ut. Det är lätt att glömma bort efter ett halvårs paus. Det kommer att bli en fin bok när den är klar. Hur svettigt redigeringsarbetet och korrekturläsandet kommer att bli ska jag inte tänka på nu. Det blir skönt när arbetet är klart. #dettaresulteradeoftaioroochgråt
En väldigt bra dag
Idag har jag skrivit på avtalet om utgivning av Detta resulterade ofta i oro och gråt som den andra delen av självbiografin heter. Det räckte för att göra det här till en bra dag, men så hittade jag också ett blogginlägg från bloggen Systrarna böcker http://systrarnabocker.blogspot.se/. En av dem hade köpt Hon verkar vara mycket ensam på TellUs 2017 http://systrarnabocker.blogspot.se/2017/12/bokmassa-i-linkoping.html. Det gjorde mig ännu gladare.
Lena Petersson 