Vi hann fira gudstjänst och mässa under en månad innan restriktionerna skärptes igen. Jag hann vara med på en retreat. Jag har också gått med i en hemgrupp, men vi träffas inte hemma hos varandra utan digitalt. Många dagliga verksamheter har stängts. Före jul fick jag gå till min. Får se hur det blir i januari. Om man kan bli presskonferensmissbrukare så har jag nog blivit det. Det känns jobbigt om jag har missat att titta på någon presskonferens. Kanske beror det på att jag har läst att det är viktigt att hålla sig informerad om vilka råd och restriktioner som gäller och jag blir rädd för att missa någonting viktigt och råka att göra fel. Ångesten och funktionsnedsättningen gör det inte lättare att hantera pandemin.
Kategori: Okategoriserade
Påsk utan fysiska gudstjänster
Jag är frisk och kan gå till min dagliga verksamhet. Det är en lättnad. Samtidigt är det annorlunda. Verksamheten är anpassad. Det går att tända ljus och be. Fira gudstjänst tillsammans går inte. Inte i kyrkan. Fira gudstjänst i hemmet går bra. Vissa firar tillsammans i hemmet. Jag är inte med i någon hemgrupp så jag har ingen att fira gudstjänst med. Inte är det rätt tid för mig att gå med i en hemgrupp heller. Gå hem till andra och delta i aktiviteter tillsammans är krävande. Det kräver mycket energi och jag har ont om energi. Jag tittar på gudstjänster på Internet istället.
Vardagslivet är begränsat
Det gick bra att fylla 40 år. Jag hann precis ha födelsedagskalaset innan det blev förbjudet med allmänna sammankomster och alla evenemang började att ställas in. Nu är mitt vardagsliv ytterst begränsat. Jag hostar fortfarande efter den vanliga förkylningen. Det innebär att jag inte är välkommen att åka kollektivt, besöka mataffärer och gå på gudstjänster. Boendestödjarna får varken komma hem till mig eller följa med på vårdbesök och annat som innebär en hög smittorisk. Det blir väldigt ensamt när jag inte får träffa mina arbetskamrater, vänner och boendestödjarna. Dessutom ställs de flesta av mina må-bra-aktiviteter in. Alla förändringarna i samhället ökar stressen. Jag mår inte bra, men jag försöker att komma ihåg att det inte alltid kommer att vara så här konstigt. Vardagslivet kommer att bli som vanligt igen. Jag vet bara inte när det blir. Jag har ingenting emot om jag kan få slippa att handhälsa även när pandemin är över. Det är en av fördelarna med pandemin. Slippa att handhälsa. Det är dessutom okej att sitta ensam även om man deltar i en gemensam aktivitet. Bara jag blir frisk från förkylningen någon gång så att jag kan gå till kyrkan och njuta av att få sitta för mig själv. Jag tar promenader och letar efter vårtecken. Jag har sett blommor, en humla och kanske en fjäril. Förhoppningsvis klarar jag av att äta mina favoritjordgubbar i sommar, trots att de heter corona.
Dags att byta temamall för bloggen igen
Det har blivit dags för att byta temamall för bloggen igen. Jag hoppas att jag hittar ett tema som påminner om det nuvarande så att det inte blir för många förändringar.
Trodde jag ja…
Nej. Böckerna hinner inte fram idag, men de har åtminstone nått Östergötland. Jag är tacksam för det. Nu ska jag ta en promenad och försöka att koppla av. Jag har åtminstone fått min e-bok. Den får värma mitt hjärta så länge.
Vernissagen och utställningen med Glädjekällan Design 23 maj-30 juni 2018
Vilken intensiv vecka det blev. I tisdags träffades vi på Linköpings stadsbibliotek och försökte att få alla utställningsbidragen på plats innan det blev dags för intervjun. Jag tror att det var Corren som intervjuade oss. Vi hann inte färdigt utan fick fortsätta med arbetet efter intervjun. Mina bidrag rymdes på bordet och skärmen bakom bordet. Det blev dikter, texter, tavlor, en teckning, ett foto och två, tre föremål (beroende på hur man räknar) i en blandning som förhoppningsvis lyckades att uttrycka någonting och visa på en del av min kreativa bredd. Det var svårt att bli intervjuad utan att ha fått veta frågorna i förväg. Förhoppningsvis talade mina utställningsbidrag mer än vad jag gjorde. Dessutom var det värmebölja utomhus så energin var låg. Långklänningen som fungerade bra utomhus, fungerade inte lika bra i trapporna inomhus så på vernissagen valde jag en kortare klänning. Glädjekällan Musik gav oss sommarkänslor när de sjöng och spelade. Personalen hjälpte mig på med namnbrickan som jag hade gjort. Själv hjälpte jag till med att knyta upp rosetten på invigningsbandet. Ja, vi hjälptes åt. Vi drog i varsitt band på rosetten så gick den upp. Sedan satte jag mig ner och vilade medan de andra minglade omkring. Personalen gav oss deltagare varsin chokladkartong. Båda dagarna hade vi tillgång till ett rum där vi kunde vila om vi behövde. Jag håller fortfarande på att återhämta mig efter alla intrycken.
Gott nytt år!
Det är alldeles för många ljud utomhus på nyårsafton och inte stannar ljuden utomhus heller. Nej, de tränger in till mig trots att jag har både öronproppar och hörselkåpor. Därför passar jag på att önska gott nytt år nu innan nyårsafton, medan jag fortfarande kan tänka och koncentrera mig på att skriva. På nyårsafton kurar jag mest i fåtöljen med musiken i öronen innan jag försöker att sova. Det är alltid lika skönt när nyårsaftonen är över och de flesta har förbrukat raketerna och annat som väsnas.
God jul!
Storhelger är jobbiga, men trots att julen är ansträngande och stressande så ger den tid till läsande och skrivande. Därför kan jag tycka om julen lite grann i alla fall. Fast den tar så mycket energi från mig. God jul!
Dags att välja nytt bloggtema igen
Jaha, så har det hänt igen. Temamallen har blivit för gammal. När jag skulle läsa igenom instruktionerna för hur temat kunde anpassas så stod det att temat hade dragits tillbaka och jag uppmanades att välja ett nyare tema. Det finns mallar med olika slags menyer och kolumner och olika möjligheter att utforma bloggens utseende. Jag tyckte att det var jobbigt att välja ett nytt tema förra gången och jag hade önskat att det skulle dröja flera år innan jag var tvungen att välja ett nytt tema igen. Nåja, jag ska läsa in mig på vilka teman som är tillgängliga och försöka att göra ett bra val. Sedan tar det ett tag innan jag förstår hur det nya temat fungerar. Så om det ser rörigare ut än vanligt på bloggen så kan det bero på att jag håller på att bekanta mig med ett nytt tema och lista ut hur det fungerar. Jag hoppas att det finns ett nytt tema som påminner väldigt mycket om det gamla temat så att det inte blir tusen nya förändringar att hantera.
Sommar och semester igen
Det har åter blivit sommar och semester. Den här gången ska jag försöka att återhämta mig under semestern. Förra året gjorde jag så många roliga saker under semestern att jag inte hann att återhämta mig tillräckligt mycket. Det var så kul att vara med på sommarcaféerna i Ansgarskyrkan och så gick jag på gudstjänsterna och så tog semestern slut.
Det blev ett händelserikt arbetsår. Jag trodde att frukostmötet om Aspergers syndrom skulle bli det mest spännande som hände och efteråt var jag oerhört trött så det kändes inte som om jag skulle orka med något mer äventyr. När julen närmade sig så var det dock dags för nästa äventyr. Julspelet. Efter det var jag ännu tröttare, men det var roligt också.
Under julen återhämtade jag mig så gott jag kunde. Det var svårt att somna. Tursamt nog skulle vårdcentralen starta upp en sömnbehandling på Internet så jag anmälde mig till den och väntade och hoppades att jag skulle få påbörja behandlingen.
Under våren var det dags för nästa äventyr. Jag prövade på att vara en guldfisk. Det var en tvådelad dräkt som jag hade på mig. Det var spännande att interagera med barnen i egenskap av en guldfisk. Jag har verkligen världens bästa dagliga verksamhet.
Sedan fick jag börja sömnbehandlingen på vårdcentralen. Sömnrestriktionen var oerhört jobbig. Jag hoppas att jag aldrig mer behöver genomgå den igen. Den första veckan fick jag bara ligga i sängen fem och en halv timme per natt. Sedan fick jag utöka tiden med tjugo minuter per vecka. Nu får jag åter ligga i sängen nio timmar per natt även om jag fortfarande måste mäta tiden och föra sömndagbok.
Det var svårt att tro att jag skulle orka med något mer äventyr under sömnbehandlingen. Jag lyckades dock att orka vara med och avtacka min arbetskamrat. Först dansade jag bönedansen som jag gjorde till andakten förra sommaren. Sedan var jag med under handpåläggningen och till sist sjöng jag med mina arbetskamrater. Det tog ungefär en vecka för mig att återhämta mig efter det. Midsommarafton firade jag tillsammans med mina vänner i församlingen och veckan efter gick jag på de första sommarcaféerna.
Hur det har gått med skrivandet? Jag har skickat självbiografin till olika förlag så för det mesta har jag ägnat mig åt att vänta på svar och arbeta om romanen och skriva krönikor till föreningstidningen. Ibland har jag fått ihop dikter också. Jag fick hjälp av en arbetskamrat att läsa upp en dikt på sommarcaféet i förra veckan och en annan arbetskamrat tyckte att dikten kunde passa i ”Liv & Längtan” https://www.svenskakyrkan.se/linkoping/liv–langtan så jag får se om dikten kommer med där. Det vore roligt.
Lena Petersson 