Sommar och semester igen

Det har åter blivit sommar och semester. Den här gången ska jag försöka att återhämta mig under semestern. Förra året gjorde jag så många roliga saker under semestern att jag inte hann att återhämta mig tillräckligt mycket. Det var så kul att vara med på sommarcaféerna i Ansgarskyrkan och så gick jag på gudstjänsterna och så tog semestern slut.

Det blev ett händelserikt arbetsår. Jag trodde att frukostmötet om Aspergers syndrom skulle bli det mest spännande som hände och efteråt var jag oerhört trött så det kändes inte som om jag skulle orka med något mer äventyr. När julen närmade sig så var det dock dags för nästa äventyr. Julspelet. Efter det var jag ännu tröttare, men det var roligt också.

Under julen återhämtade jag mig så gott jag kunde. Det var svårt att somna. Tursamt nog skulle vårdcentralen starta upp en sömnbehandling på Internet så jag anmälde mig till den och väntade och hoppades att jag skulle få påbörja behandlingen.

Under våren var det dags för nästa äventyr. Jag prövade på att vara en guldfisk. Det var en tvådelad dräkt som jag hade på mig. Det var spännande att interagera med barnen i egenskap av en guldfisk. Jag har verkligen världens bästa dagliga verksamhet.

Sedan fick jag börja sömnbehandlingen på vårdcentralen. Sömnrestriktionen var oerhört jobbig. Jag hoppas att jag aldrig mer behöver genomgå den igen. Den första veckan fick jag bara ligga i sängen fem och en halv timme per natt. Sedan fick jag utöka tiden med tjugo minuter per vecka. Nu får jag åter ligga i sängen nio timmar per natt även om jag fortfarande måste mäta tiden och föra sömndagbok.

Det var svårt att tro att jag skulle orka med något mer äventyr under sömnbehandlingen. Jag lyckades dock att orka vara med och avtacka min arbetskamrat. Först dansade jag bönedansen som jag gjorde till andakten förra sommaren. Sedan var jag med under handpåläggningen och till sist sjöng jag med mina arbetskamrater. Det tog ungefär en vecka för mig att återhämta mig efter det. Midsommarafton firade jag tillsammans med mina vänner i församlingen och veckan efter gick jag på de första sommarcaféerna.

Hur det har gått med skrivandet? Jag har skickat självbiografin till olika förlag så för det mesta har jag ägnat mig åt att vänta på svar och arbeta om romanen och skriva krönikor till föreningstidningen. Ibland har jag fått ihop dikter också. Jag fick hjälp av en arbetskamrat att läsa upp en dikt på sommarcaféet i förra veckan och en annan arbetskamrat tyckte att dikten kunde passa i ”Liv & Längtan” https://www.svenskakyrkan.se/linkoping/liv–langtan så jag får se om dikten kommer med där. Det vore roligt.

Med många små steg så kommer man långt

Jag tycker bättre om att skriva än att tala. Ibland vill jag dock ta chansen att dela med mig av mina tankar och mina alster muntligt. Det blir bäst om jag förbereder mig stegvis. Först skriver jag ner texten. Sedan kanske jag renskriver den om jag inte skrev in den direkt i datorn. Jag redigerar den tills jag är nöjd. Därefter kanske jag visar den för någon. Sedan planerar jag in när jag ska dela med mig av texten. Jag kanske övar på att läsa upp den hemma. Ibland spelar jag in mig själv med hjälp av mobiltelefonen. När dagen för uppläsningen kommer så övar jag på platsen om det finns möjlighet och om jag behöver göra det för att känna mig säkrare. Ibland låser det sig för mig när jag ska läsa. Det kommer inte ett ljud. Då får jag vänta en stund tills det lossnar. Om jag har en dålig dag eller om nervositeten är för stor eller om jag helt enkelt inte känner mig bekväm med att läsa upp texten själv så kan jag föredra att någon annan läser upp texten åt mig istället. Det fungerar bra det också. Idag läste jag upp en dikt i mikrofon inför andra. Det hade jag inte gjort sedan 2008 om jag mindes rätt. Jag hade läst in dikter med hjälp av mikrofon och mobiltelefon och webbkamera under de senaste åren, men det var inte riktigt samma sak som att stå inför andra människor eller sitta tillsammans med dem och läsa upp någonting i mikrofon. Idag var den första gången som jag läste upp någonting i mikrofon utan att genrepa på plats med mikrofonen. Det gick bra ändå. Kanske var det för att jag hade mina arbetskamrater i närheten och att jag befann mig i en tillåtande miljö. Kanske var det för att jag inte ställde lika höga krav på mig själv som jag brukar göra. Jag tänkte att det inte gjorde någonting ifall jag inte lärde mig texten utantill. Det räckte med att jag läste texten innantill. Det viktigaste var texten och att jag vågade läsa upp den. Det kändes väldigt bra både när jag läste upp den och efteråt. Det var den här dikten:

”Kristen
Jag lärde mig att be Gud som haver barnen kär
Jag lärde mig att be Fader vår
Jag bad för mig själv och jag bad för andra
Någon frågade om jag var kristen
Nej svarade jag
För jag spelade kort fast aldrig om pengar
Jag dansade och gick på teater
Visst gick jag till kyrkan och sjöng i kören ibland om söndagarna
och jag åkte på kyrkans läger
och jag svor inte om jag kunde undvika det
men kristen var jag inte
För om jag svarade ja på den frågan
så skulle de bara mobba mig ännu mer
Alla är väl kristna som är döpta? svarade jag istället
Det gav dem bekymmer för nog var vissa av dem döpta
fast de inte ville vara kristna
Jag blev förvånad när någon bad för mig
Varför skulle någon vilja be för mig?
Någon som inte ens känner mig
Någon som jag inte har lärt känna ännu
Någon som kanske har lärt känna mig
utan att jag har märkt det
utan att jag har förstått vidden av det
utan att jag har gjort någonting för att förtjäna det
Jag är kristen
och det har aldrig känts bättre än vad det gör just nu.”

Sommaråterhämtningsdag

Sommaråterhämtningsdag

Jag sitter i fåtöljen

Musiken från mp3spelaren flödar in genom öronen

Utanför den öppna balkongdörren

dansar regnet

och fåglarna ropar

Kroppen är trött

Hjärnan bubblar av idéer

Det finns så många saker

som jag skulle kunna ta itu med

Om jag orkade

Energin är slut

Jag tillåter kroppen att vara trött

att sitta och bara få vara

att återhämta sig

medan inspirationen flödar

och tankarna springer ikapp

i takt med regndropparnas fötter”

”Över en fika med påtår”

Det blev ingen ”Bubbeldricka och krockande myror”. Projektet lades ner. Däremot ska jag vara med i en antologi som heter ”Över en fika med påtår”. Det är en e-bok. Bokreleasen är den 31 mars. Förlaget ordnar ett evenemang på Facebook den kvällen klockan 19-21. Evenemanget har samma titel som e-boken så det kan gå att hitta evenemanget med hjälp av sökfunktionen på Facebook. I evenemangsinformationen så finns det en länk till en Facebookgrupp och det är i den gruppen som evenemanget sker. Det är därför en fördel att gå med i gruppen någon dag innan den 31:e för att hinna bli insläppt i gruppen. Jag vet inte riktigt hur tekniken fungerar, men jag är tacksam för att evenemanget blir på Facebook för då kan jag vara med utan att behöva resa iväg någonstans. Jag ser även fram emot att få läsa antologin. Jag är nyfiken på vad de andra texterna handlar om för någonting.

Avpublicerar och osynliggör

Jag håller på att avpublicera böckerna på Vulkan och Unibook.com. Med anledning av detta har jag gjort sidorna om böckerna här på bloggen privata och gjort länkarna osynliga eftersom de flesta förmodligen ska tas bort. De böcker som jag har laddat upp i profilen på Scribd.com kommer nog att få vara kvar där.