Okategoriserade

Vernissagen och utställningen med Glädjekällan Design 23 maj-30 juni 2018

Vilken intensiv vecka det blev. I tisdags träffades vi på Linköpings stadsbibliotek och försökte att få alla utställningsbidragen på plats innan det blev dags för intervjun. Jag tror att det var Corren som intervjuade oss. Vi hann inte färdigt utan fick fortsätta med arbetet efter intervjun. Mina bidrag rymdes på bordet och skärmen bakom bordet. Det blev dikter, texter, tavlor, en teckning, ett foto och två, tre föremål (beroende på hur man räknar) i en blandning som förhoppningsvis lyckades att uttrycka någonting och visa på en del av min kreativa bredd. Det var svårt att bli intervjuad utan att ha fått veta frågorna i förväg.  Förhoppningsvis talade mina utställningsbidrag mer än vad jag gjorde. Dessutom var det värmebölja utomhus så energin var låg. Långklänningen som fungerade bra utomhus, fungerade inte lika bra i trapporna inomhus så på vernissagen valde jag en kortare klänning. Glädjekällan Musik gav oss sommarkänslor när de sjöng och spelade. Personalen hjälpte mig på med namnbrickan som jag hade gjort. Själv hjälpte jag till med att knyta upp rosetten på invigningsbandet. Ja, vi hjälptes åt. Vi drog i varsitt band på rosetten så gick den upp. Sedan satte jag mig ner och vilade medan de andra minglade omkring. Personalen gav oss deltagare varsin chokladkartong. Båda dagarna hade vi tillgång till ett rum där vi kunde vila om vi behövde. Jag håller fortfarande på att återhämta mig efter alla intrycken.

Okategoriserade

Gott nytt år!

Det är alldeles för många ljud utomhus på nyårsafton och inte stannar ljuden utomhus heller. Nej, de tränger in till mig trots att jag har både öronproppar och hörselkåpor. Därför passar jag på att önska gott nytt år nu innan nyårsafton, medan jag fortfarande kan tänka och koncentrera mig på att skriva. På nyårsafton kurar jag mest i fåtöljen med musiken i öronen innan jag försöker att sova. Det är alltid lika skönt när nyårsaftonen är över och de flesta har förbrukat raketerna och annat som väsnas.

Okategoriserade

Dags att välja nytt bloggtema igen

Jaha, så har det hänt igen. Temamallen har blivit för gammal. När jag skulle läsa igenom instruktionerna för hur temat kunde anpassas så stod det att temat hade dragits tillbaka och jag uppmanades att välja ett nyare tema. Det finns mallar med olika slags menyer och kolumner och olika möjligheter att utforma bloggens utseende. Jag tyckte att det var jobbigt att välja ett nytt tema förra gången och jag hade önskat att det skulle dröja flera år innan jag var tvungen att välja ett nytt tema igen. Nåja, jag ska läsa in mig på vilka teman som är tillgängliga och försöka att göra ett bra val. Sedan tar det ett tag innan jag förstår hur det nya temat fungerar. Så om det ser rörigare ut än vanligt på bloggen så kan det bero på att jag håller på att bekanta mig med ett nytt tema och lista ut hur det fungerar. Jag hoppas att det finns ett nytt tema som påminner väldigt mycket om det gamla temat så att det inte blir tusen nya förändringar att hantera.

Okategoriserade

Sommar och semester igen

Det har åter blivit sommar och semester. Den här gången ska jag försöka att återhämta mig under semestern. Förra året gjorde jag så många roliga saker under semestern att jag inte hann att återhämta mig tillräckligt mycket. Det var så kul att vara med på sommarcaféerna i Ansgarskyrkan och så gick jag på gudstjänsterna och så tog semestern slut.

Det blev ett händelserikt arbetsår. Jag trodde att frukostmötet om Aspergers syndrom skulle bli det mest spännande som hände och efteråt var jag oerhört trött så det kändes inte som om jag skulle orka med något mer äventyr. När julen närmade sig så var det dock dags för nästa äventyr. Julspelet. Efter det var jag ännu tröttare, men det var roligt också.

Under julen återhämtade jag mig så gott jag kunde. Det var svårt att somna. Tursamt nog skulle vårdcentralen starta upp en sömnbehandling på Internet så jag anmälde mig till den och väntade och hoppades att jag skulle få påbörja behandlingen.

Under våren var det dags för nästa äventyr. Jag prövade på att vara en guldfisk. Det var en tvådelad dräkt som jag hade på mig. Det var spännande att interagera med barnen i egenskap av en guldfisk. Jag har verkligen världens bästa dagliga verksamhet.

Sedan fick jag börja sömnbehandlingen på vårdcentralen. Sömnrestriktionen var oerhört jobbig. Jag hoppas att jag aldrig mer behöver genomgå den igen. Den första veckan fick jag bara ligga i sängen fem och en halv timme per natt. Sedan fick jag utöka tiden med tjugo minuter per vecka. Nu får jag åter ligga i sängen nio timmar per natt även om jag fortfarande måste mäta tiden och föra sömndagbok.

Det var svårt att tro att jag skulle orka med något mer äventyr under sömnbehandlingen. Jag lyckades dock att orka vara med och avtacka min arbetskamrat. Först dansade jag bönedansen som jag gjorde till andakten förra sommaren. Sedan var jag med under handpåläggningen och till sist sjöng jag med mina arbetskamrater. Det tog ungefär en vecka för mig att återhämta mig efter det. Midsommarafton firade jag tillsammans med mina vänner i församlingen och veckan efter gick jag på de första sommarcaféerna.

Hur det har gått med skrivandet? Jag har skickat självbiografin till olika förlag så för det mesta har jag ägnat mig åt att vänta på svar och arbeta om romanen och skriva krönikor till föreningstidningen. Ibland har jag fått ihop dikter också. Jag fick hjälp av en arbetskamrat att läsa upp en dikt på sommarcaféet i förra veckan och en annan arbetskamrat tyckte att dikten kunde passa i ”Liv & Längtan” https://www.svenskakyrkan.se/linkoping/liv–langtan så jag får se om dikten kommer med där. Det vore roligt.

Dikter, Okategoriserade

Med många små steg så kommer man långt

Jag tycker bättre om att skriva än att tala. Ibland vill jag dock ta chansen att dela med mig av mina tankar och mina alster muntligt. Det blir bäst om jag förbereder mig stegvis. Först skriver jag ner texten. Sedan kanske jag renskriver den om jag inte skrev in den direkt i datorn. Jag redigerar den tills jag är nöjd. Därefter kanske jag visar den för någon. Sedan planerar jag in när jag ska dela med mig av texten. Jag kanske övar på att läsa upp den hemma. Ibland spelar jag in mig själv med hjälp av mobiltelefonen. När dagen för uppläsningen kommer så övar jag på platsen om det finns möjlighet och om jag behöver göra det för att känna mig säkrare. Ibland låser det sig för mig när jag ska läsa. Det kommer inte ett ljud. Då får jag vänta en stund tills det lossnar. Om jag har en dålig dag eller om nervositeten är för stor eller om jag helt enkelt inte känner mig bekväm med att läsa upp texten själv så kan jag föredra att någon annan läser upp texten åt mig istället. Det fungerar bra det också. Idag läste jag upp en dikt i mikrofon inför andra. Det hade jag inte gjort sedan 2008 om jag mindes rätt. Jag hade läst in dikter med hjälp av mikrofon och mobiltelefon och webbkamera under de senaste åren, men det var inte riktigt samma sak som att stå inför andra människor eller sitta tillsammans med dem och läsa upp någonting i mikrofon. Idag var den första gången som jag läste upp någonting i mikrofon utan att genrepa på plats med mikrofonen. Det gick bra ändå. Kanske var det för att jag hade mina arbetskamrater i närheten och att jag befann mig i en tillåtande miljö. Kanske var det för att jag inte ställde lika höga krav på mig själv som jag brukar göra. Jag tänkte att det inte gjorde någonting ifall jag inte lärde mig texten utantill. Det räckte med att jag läste texten innantill. Det viktigaste var texten och att jag vågade läsa upp den. Det kändes väldigt bra både när jag läste upp den och efteråt. Det var den här dikten:

”Kristen
Jag lärde mig att be Gud som haver barnen kär
Jag lärde mig att be Fader vår
Jag bad för mig själv och jag bad för andra
Någon frågade om jag var kristen
Nej svarade jag
För jag spelade kort fast aldrig om pengar
Jag dansade och gick på teater
Visst gick jag till kyrkan och sjöng i kören ibland om söndagarna
och jag åkte på kyrkans läger
och jag svor inte om jag kunde undvika det
men kristen var jag inte
För om jag svarade ja på den frågan
så skulle de bara mobba mig ännu mer
Alla är väl kristna som är döpta? svarade jag istället
Det gav dem bekymmer för nog var vissa av dem döpta
fast de inte ville vara kristna
Jag blev förvånad när någon bad för mig
Varför skulle någon vilja be för mig?
Någon som inte ens känner mig
Någon som jag inte har lärt känna ännu
Någon som kanske har lärt känna mig
utan att jag har märkt det
utan att jag har förstått vidden av det
utan att jag har gjort någonting för att förtjäna det
Jag är kristen
och det har aldrig känts bättre än vad det gör just nu.”

Dikter, Okategoriserade

Sommaråterhämtningsdag

Sommaråterhämtningsdag

Jag sitter i fåtöljen

Musiken från mp3spelaren flödar in genom öronen

Utanför den öppna balkongdörren

dansar regnet

och fåglarna ropar

Kroppen är trött

Hjärnan bubblar av idéer

Det finns så många saker

som jag skulle kunna ta itu med

Om jag orkade

Energin är slut

Jag tillåter kroppen att vara trött

att sitta och bara få vara

att återhämta sig

medan inspirationen flödar

och tankarna springer ikapp

i takt med regndropparnas fötter”

Okategoriserade

”Över en fika med påtår”

Det blev ingen ”Bubbeldricka och krockande myror”. Projektet lades ner. Däremot ska jag vara med i en antologi som heter ”Över en fika med påtår”. Det är en e-bok. Bokreleasen är den 31 mars. Förlaget ordnar ett evenemang på Facebook den kvällen klockan 19-21. Evenemanget har samma titel som e-boken så det kan gå att hitta evenemanget med hjälp av sökfunktionen på Facebook. I evenemangsinformationen så finns det en länk till en Facebookgrupp och det är i den gruppen som evenemanget sker. Det är därför en fördel att gå med i gruppen någon dag innan den 31:e för att hinna bli insläppt i gruppen. Jag vet inte riktigt hur tekniken fungerar, men jag är tacksam för att evenemanget blir på Facebook för då kan jag vara med utan att behöva resa iväg någonstans. Jag ser även fram emot att få läsa antologin. Jag är nyfiken på vad de andra texterna handlar om för någonting.