Författare: Lena Petersson

Jag fick tio stycken olika bilder. Vilken eller vilka bilder skulle jag börja med att använda? Efter att ha granskat varje bild minst tio gånger. Så lade jag in alla de lågupplösta bilderna i ett worddokument och jämförde dem. Jag skrev ner mina tankar om varje bild. Det hjälpte mig att kunna få en överblick över bilderna och kunna välja ut vilka som jag tyckte bäst om. Sedan valde jag en bild med vit bakgrund och en med mörk bakgrund. Det kändes som en god början. Det var praktiskt att ha en lågupplöst och en högupplöst version av bilderna eftersom de lågupplösta bilderna används digitalt och de högupplösta bilderna används i tryck. Sedan kom jag på att det var bra att ha en svartvit version av dem också. Vilken tur att fotoredigeringsprogrammet hade en effekt som jag kunde använda mig av för att skapa en svartvit kopia av bilderna. Nu började det att bli väldigt många exemplar av varje bild att hålla ordning på. Jag trodde att det mest krävande arbetet var gjort och nu skulle det bli lätt att publicera bilderna. Snart blev jag varse att bilderna inte passade in i alla utrymmen där jag tänkte att de skulle kunna passa in. Visserligen skulle jag förmodligen kunna skapa nya varianter av bilderna i ett bildredigeringsprogram och ändra på storleken på bilderna för att få dem att passa in, men jag kände att jag inte orkade med att göra det. Inte idag i alla fall. En annan dag kanske. Jag flyttade på bilderna istället. Medveten om att jag kanske hade gjort fel val när jag lade in dem på sidorna. Det krävs så mycket övning för att jag ska kunna förstå mig på hur webbsidan fungerar. Jag får öva lite varje gång.

Det är många saker som man måste ordna med själv när man blir utgiven på ett mindre förlag. Författarporträttsfotografering till exempel. Idag har jag varit hos Rapps Foto https://rappsfoto.se/. Det var ett bra väder att promenera på stan i. Solsken, lite blåst, men inget regn. Jag tog med paraplyet för att hålla regnet borta och så bad jag frissan att ta lite hårsprej i mitt hår för ovanlighetens skull för att håret skulle hålla sig på plats medan jag gick till fotografen. Det fungerade. Jag var lite pirrig inför fotograferingen. Det är alltid svårare att le på beställning. Jag hade fått hjälp av boendestödjaren att välja kläder och att stryka det som behövdes så jag behövde inte bekymra mig för klädseln. När både kläderna och håret var som de skulle och jag kände mig bekväm med hur jag såg ut så kunde jag koncentrera mig helt och fullt på fotografens instruktioner. Det gick bra. Även om jag blev trött efteråt när anspänningen släppte.